Svensk kebab är bättre än isländsk


Island är ett snabbmats-mecka. Hamburgerställen, Subway och Serrano med mera finns överallt. Kebabhak kryllar det inte av, men det finns ändå ett par stycken i Reykjavik. Som den kebabälskare jag är så kände jag mig tvungen att testa dem.

Tyvärr håller kebaben inte i samma klass som i Sverige, kanske för att den är annorlunda? Jag har gått igenom de viktigaste beståndsdelarna i en god måltid: Köttet, såsen och tillbehören (pommes frites/ris/bulgur/bröd). Priset har såklart också en betydelse.

Köttet

Kebabkött i tunna strimlor är sällsynt på Island. Tror endast att jag sett det på ett ställe. Lamm och kyckling är standard, nötkött är ganska ovanligt. Köttet håller hög kvalitet på Island – både kyckling och lammköttet är lika bra som i Sverige. Däremot saknar jag lite att inte få kebab i tunna strimlor, ifall köttet inte är jättebra så blir det lätt lite segt. Utfall: Knapp seger till Sverige (tack vare strimlorna).

Såsen

Röd sås, eller kebabsås får man på de flesta haken på Island. På ett av ställena var det mer någon smaklös salsa. Vitsås (vitlök/yoghurt) är ungefär samma. Dock fick jag inget extra trots att jag betalade cirka 90 svenska kronor. För det får man allt som oftast lite aioli som grädde på moset. Utfall: Skillnaden är inte jättestor, men Sverige vinner på poäng (ingen aioli och lite för svag röd sås på Island). Dessutom finns det ingen typisk kebabsås heller.

Tillbehören

På Island kan man sin pommes, de är minst lika bra som de svenska. Även brödet och salladen är lika bra. Utfall: oavgjort.

Priset

En standardkebab i bröd kostar runt 1200 isländska kronor, ca 65 svenska. En motsvarande tallrik, med läsk går på 1500-1900, vilket blir ca 75-100 kronor. Samma prisklass som en fin-kebab  i Stockholm och bra mycket dyrare än i Malmö.

Slutresultat: Svensk kebab är billigare och har lite bättre sås/kött. Tillbehören är likvärdiga.

Kebabställen jag testat i Reykjavik:

Kebab Grill (lækjargata 10): Ganska bra kött och fina pommes. Ingen röd sås dock. Trots det tar de hem förstaplatsen i mitt test. Betyg 7/10

Ali Baba (Veltusund):  Inget riktigt kebabhak. Har mest en annan typ av turkisk/syrisk mat. Testade en tallrik med kyckling och ris. Bra ris och kött. Torftig sallad. 6/10

Habibi (Hafnarstræti 18): Hittade ingen riktig Kebabtallrik eller kebab i pitabröd. Men de har stabila kebabrullar. Minus för deprimerande lokaler. 5/10

Kebab Húsið (Austurstræti 3): Har kebab, hamburgare och pizza , vilket aldrig är ett bra tecken. Är lite för turistiskt. Men plus för mycket sås. 5/10

Listan uppdateras varefter jag besöker fler ställen (vet dock inte om så jättemånga fler). Håller ni inte med mig? Vet ni om något ställe jag missat? Hör gärna av er i så fall!

… Till er svenska läsare kan jag passa på att tipsa om två kebabställen i Stockholm: Palmyra Kebab i Årsta, gigantiska portioner och med sås/salladsbuffé. Tyvärr är även priset lite väl tilltaget. Anatolia, vid Hornstull är ett nyöppnat turkiskt ställe. Härlig stämning, bra kött (lite tjockare) och många andra bra rätter (till exempel deras lamm). Stockholm har annars ett dåligt rykte bland kebabälskare. Jag som bland annat ätit kebab i Malmö, Karlstad och Örebro tycker att det är lite oförtjänt. I Stockholm finns ganska många halvdåliga ställen, men många som är helt okej. Och är du beredd att ta tunnelbanan några stationer bort så hittar du guldkornen.

För matälskarna så kommer det fler tester så småningom. Hamburgertestet lär dock dröja – det finns alldeles för många hamburgerställen i Reykjavik.

Island är bättre än Sverige på fotboll – och det känns rätt bra

En knapp vecka har gått sedan Island vann med 2-0 över Holland i kvalet till fotbolls-EM. En av de största framgångarna någonsin – för ett fotbollslandslag som är bättre än någonsin. Faktum är att Island är bäst i Norden, precis som Lagerbäck säger till Viasat sport. De kommer också att ligga högst upp av alla nordiska länder när den nya Fifa-rankingen presenteras.

Usland

Själv minns jag de magra åren, och svensk kaxighet. Aftonbladet kallade Island för Usland och önationen hade över 100 lag framför sig i Fifa-rankingen (de kommer ligga 33-34 i nästa ranking). Självklart fick man en del pikar då – det hör till. Därför är det rätt skönt att kunna gå med högburet huvud att veta att Island är bättre än Sverige, och  bättre än ”storebror” Danmark också.

Det är klart att jag hoppas att Sverige rycker upp sig, det vore skoj om bägge lagen tar sig till EM i Frankrike. Även Danmark, Norge och Finland har goda chanser – ett finskt deltagande vore också på sin plats. Med tre raka segrar och 8-0 i målskillnad ser det väldigt bra ut för Lagerbäcks mannar. Självklart ska man inte ta ut något i förskott, men så här goda chanser att nå ett mästerskap har Island aldrig haft och så goda chanser att bli staty får nog Lagerbäck aldrig igen…

Matchen bevakade jag åt Expressen (webbtexten, som jag levererade citat till).

Här kommer lite bilder från matchen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland får man ta del av livet på landet

Det är något speciellt med att åka ut till landet. Vatten, öppna landskap och frisk luft, är bland det bästa jag vet. Ja, jag låter lite som Ulf Lundell. Men att komma ut i naturen då och då ger mycket energi. Dessutom är det nyttigt att få ett annat perspektiv: Alla hänger inte på caféer i Reykjavik och livnär sig på turism.

I förrgår (lördags) följde jag med några gamla vänner ut på landet när det var dags för Réttir – då fåraherdarna samlar ihop hjorden.

Arbetshandskar på

När jag kom dit var en stor del av arbetet gjort. Med hjälp av hästar hade fåren drivits ner till fållorna. Men jag var med och delade upp boskapen i olika grupper: lamm, tjurar, tackor och slaktdjur för sig. Något glamoröst jobb var det inte direkt. Vädret gjorde sitt också, 4 grader och snöblandat regn. Som den storstadsbo jag är tog jag inte tjuren i hornet direkt, men hjälpte till med att valla fåren mellan fållorna och ut på fältet igen (vilket tog 1-2 timmar iallafall).

En skvätt brännvin hade nog varit gott för att hålla uppe värmen, men Hangikjöt (rökt fårkött), kaffe och kaka är inte så dåligt det heller. Efter en varm dusch, torra kläder och en bilresa hem, så sov man ganska gott bland husen i staden.

Þingvallavatn

Þingvallavatn

Réttir4 Réttir2 Réttir3

Get out of town

It is something special about going out to the countryside. Water, open space and fresh air, that is among the best I know. Yes, I sound like a typical country artist. But getting out into the nature every now and then gives you an energy boost. Furthermore, it’s always good to get another perspective: all Icelanders doesn’t drink cafe latte in trendy coffeehouses or work with tourism.
So, I went along with some friends the day before yesterday (Saturday) to experience Réttir – which is when the shepherds gathers the flock.

Just dig in

The tough work was already done when I arrived . With the help of horses the sheep had been driven down to the pen. But I took part in dividing the cattle into different groups: lambs, bulls and slaughter-animals. It wasn’t really a glamorous job and the weather played a big role in that: 4 degrees and sleet. Born and raised in the city, I played a quite passive role, but I did helped with herding the sheep from the holding pens and out on the fields again (which took 1-2 hours). A dash of the local schnapps had been good for keeping up the heat, but hangikjöt (smoked lamb), coffee and cake isn’t so bad either. After a hot shower, dry clothes and a ride back to town I fall asleep right away with the familiar city lights surrounding me.

Cirkeln är sluten

Jag har rest till och från Island otaliga gånger. Och nästan alla resor börjar och slutar på samma sätt: flygbussen mellan Keflavik och Reykjavik. Efter en knapp timmes resa med utsikt över lavafält, havet och förstäder stannar bussen till vid bussterminalen, BSÍ (eller flygplatsen). Ja, BSÍ borde verkligen rustas upp. Men den har ändå något charmigt över sig, en historia. Precis som en gammal sliten fotbollsarena eller ett gammalt café.

Varför skriver jag om BSÍ och flygbussar? Det är nämligen min nya arbetsplats sedan knappt två veckor tillbaka. Förutom flygbussar, säljer företaget Kynnisferðir – Reykjavik Excursions många olika gruppresor med guidade turer. Mitt förra jobb som servitör på en hotellrestaurang? Det var inget för mig helt enkelt…

The Golden Circle

För 10 dagar sedan fick jag och min kollega Gunna, följa med på den populäraste turen (tillsammans med Blå Lagunen) : The Golden Circle. Bussen stannar bland annat till vid ett ekologiskt växthus, men huvudattraktionerna är vattenfallet Gullfoss, Geysir och Þingvellir (nationalpark och Islands parlament mellan 930-1798). Jag har besökt de där platserna flera gånger tidigare, men det är fortfarande lika häftigt. Þingvellir med dess historia och natur är svårt att tröttna på. Nog med text här kommer lite bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 …

I have travelled to and from Iceland numerous times. And almost every trip begin and end in the same way: the Fly bus between Keflavik and Reykjavik. After an hour’s journey with views of lava fields, ocean and suburban area the bus stops at the bus terminal, BSÍ (or Keflavik Airport) Yes, BSÍ really needs to be refurbished. But it is still something charming about the place, it has some history. Just like an old worn down football stadium or an old café.

Why do I write about BSÍ and Fly buses? Because it´s my new job since around two weeks back. In addition to Fly buses, the company; Kynnisferðir – Reykjavik Excursions sells many guided group tours. My last job as a waither in a hotel restaurant? It didn´t suited me…

Ten days ago my colleague Gunna and I went on the most popular trip (together with the Blue Lagoon): The Golden Circle. The bus stops among others at an organic greenhouse, but the classic, main attractions are the Waterfall Gullfoss, Geysir and Thingvellir (Iceland´s national parliament between 930-1798). I have visited those places several times before, but it´s still pretty amazing. Especially Thingvellir (Þingvellir), with it´s great history and nature never bores me out.

Dagarna efter

Baksmällan sitter i. Inte sedan födelsedagsfirandet (jag fyllde 26) i lördags, utan sedan valet i söndags. Att Sverigedemokraterna fick hela 13 procent är ofattbart för mig och kom som en chock. Jag kan inte tro att en sådan stor del av svenskarna är rasister. Jag vet att en del röstade på SD för att de tappat tron på de andra partierna och är missnöjda med integrationspolitiken (jag tror inte att alla som röstade på SD hatar invandrare). Men har du röstat på SD så har du gett en röst till ett parti som har nazistiska rötter och politiker som skriver hatinlägg om muslimer på diverse sajter. Förhoppningsvis kan vi andra ta debatten mot SD, samtidigt som vi fortsätter att visa att vi är mot rasism.

Valvakan i Nordens Hus? Den bevakade jag via Twitter: nedan kommer ett urval av inläggen:

 

Oktoberfest och Páll Óskar

Födelsedagen då? På dagen gick jag och simmade i solskenet. På lördagskvällen vart det middag och karaoke (hemma hos mig (med ”familjen” aka rumskompisarna) –sedan utgång. Precis som i många andra städer har Reykjavik sin egen version av Oktoberfest. Reykjaviks Oktoberfest påminde inte särskilt mycket om Münchens. Men två stora tält, billig öl och uppträdande av Páll Óskar (Islands populäraste artist, europopkung och gay-förebild) bjöds festdeltagarna på. Jag har endast varit på en Oktoberfest tidigare (i Älvsjö). Den påminde om ett företags after-work på en finlandsfärja. Det här var mer som en stor studentfest. Visserligen med mycket fylla – men med klart bättre stämning än i Älvsjö för två-tre år sedan…

Summary in English

I’m still hangover. Not since my birthday celebration (13th of September). But since the Swedish election. It’s unbelievable that a populist right-wing party, The Sweden Democrats, got almost 13 percent.

I celebrated my birthday with a nice lamb-dinner and an Icelandic version of Oktoberfest.

Kennie och Emma under valvakan...

Kennie och Emma under valvakan…

buffé1

Nordens hus i Reykjavik.

Nordens hus i Reykjavik.

Valbevakning

The right profile

Profilbilder. Alltid svåra att ta, alltid svårt att få dem bra. Oftast blir de spontana bilderna bäst – bilder som inte är meningen att vara just profilbilder. Men i förra veckan passade jag på att ta en när jag hade en duktig kollega/vän på besök; Jessica, som för övrigt driver en inspirerande blogg.

Valdebatt och kvinnliga profiler

På tal om profiler. I går (torsdag) var jag på lunchdebatt i Nordens hus i Reykjavik.  Margrét Atladóttir (Aftonbladet/politism.se, tidigare Nöjesguiden) informerade om svenska valets nyckelfrågor. Innan det blev frågestund/ debatt. Någon vild ordväxling blev det aldrig utan de flesta i salen hade samma åsikter om exempelvis vinster i välfärden, feminism och kampen mot rasism (SD).

Många tunga isländska politiker hade bänkat sig i salen, eller vad sägs om Vigdís Finnbogadóttir (Världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud). På fredag blir det valvaka i nordens hus. Självklart finns jag på plats då och twittrar ut det hetaste ifrån den största och viktigaste valvakan på söndag 😉

Viking-doldis stal showen

De tunga namnen levererade också när Island körde över Turkiet i måndags (3-0). Gylfi Sigurðsson ägde mittfältet och knorrade in 2-0, Kolbeinn Sigþórsson satte mycket kliniskt i den sista spiken i den turkiska kistan. Men bäst på plan var en slitvarg i norska Tippeligan, Vikinganfallaren Jón Daði Böðvarsson som satte 1-0 målet och vann i stort sett alla närkamper mot de turkiska backarna. Det var länge sedan jag såg det isländska landslaget spela så bra!

Profile Pictures. Always hard to take, always difficult to make them look good. Mostly, the spontaneous pictures are best – pictures that are not supposed to be a profile picture only. But last week, I seized the chance to take a nice profile picture when Jessica, a friend and old colleague visited Iceland. She also runs an inspiring blog.

Election debate and female profiles

Speaking of profiles. Yesterday (Thursday), I was at a lunch debate in the Nordic House in Reykjavik. Margrét Atladóttir (Aftonbladet/ politism.se, Nöjesguiden) informed about the key issues in the Swedish election. After that it was time for answer session/discussion. Raised voices and wild discussions wasn’t  the case – most of the people in the room had same opinion about gains in welfare, feminism and the fight against racism (The Sweden Democrats).

Many big names in Icelandic politics were in the audience, just like Vigdís Finnbogadóttir (world’s first democratically elected female head of state). The Swedish embassy will have a show the election results on Sunday, I will be there and report live on Twitter.

Vikingplayer stole the show

The big names also delivered Monday night when Iceland ran across Turkey (3-0).

Gylfi Sigurðsson controlled the midfield and bent in 2-0. Kolbeinn Sigþórsson, showed that he is a clinical goal scorer when he hammered in the final nail in the Turkish coffin. But the workhorse Jón Daði Böðvarsson, attacker in Norwegian side Viking, outshined them both. He scored the important first goal and won almost every combat with the Turkish defenders. I have not seen the Icelandic team play so well in many years!!

Foto: Jessica Segerberg

Foto: Jessica Segerberg

Jessica in action.

Jessica in action.

Margrét Atladóttir.

Margrét Atladóttir.

Bosse Hedberg, Sveriges ambassadör i Reykjavik.

Bosse Hedberg, Sveriges ambassadör i Reykjavik.

Inför Island-Turkiet: Lagerbäcks rutiner, klyschor och vulkaner

– Island har redan tränat, sa Islands presschef när jag ringde honom vid 12-tiden.

Där fick man för att man tog sig en sovmorgon på måndagen. Men Lars Lagerbäck är inte den som tar sig en sovmorgon, utan han gillar att ha sista träningen i god tid, så spelarna får mer fritid och längre uppladdning.

Klockan 18.00, ett dygn inför EM-kvalmatchen äntrar Emre Belözoğlu och Fatih Terim den ganska trånga press-salen.

Den rutinerade Fenerbache-spelaren svarade klyschigt att Turkiet hade ”förberett sig väl” och ”att de måste vara koncentrerade i 90 minuter”. Sedan lämnade han salen och lät förbundskapten Terim skötta resten.

Terim sa ingenting direkt häpnadsväckande men sade sig ha stor respekt för Island och Lagerbäck. Han varnade för Islands fysiska spel, men påpekade att de även är starka tekniskt: ”Vi måste vara försiktiga över hela planen”.

Dessutom påminde han om Turkiets dystra facit mot Island: En vinst, fyra förluster och två oavgjorda.

Vulkanoro

Sedan kom en liten ovanlig fråga. En turkisk journalist undrade ifall landslaget var oroliga för det pågående vulkanutbrottet…

(Enligt presschefen Ómar Smárason hade många oroliga journalister frågat honom om det den senaste veckan).

– Vi är här oavsett vad som händer. I värsta fall går det att ta sjövägen härifrån. Men jag är säker på att de isländska värdarna hjälper sina gäster ifall det blir aktuellt, sa Terim, vilket framkallade en del leenden bland de isländska journalisterna i pressrummet.

Kort spel och kortspel

Efter att ha sett ett till synes harmoniskt turkiskt lag känna på gräsmattan och rada upp sig framför kamerorna rörde jag mig mot det isländska landslagets hotell. Drömscenariot hade varit att hitta Lagerbäck i lobbyn, tittandes på Österrike-Sverige. Så var inte fallet (dessutom visade de Spaniens match i stället). Men kring ett bord satt ett gäng isländska landslagsspelare och spelade kort.

Tips inför matchen? 

2-1 till Island, historien och hemmaplan avgör till Islands fördel.

… In summary:

I visited Turkeys press conference before today’s football game (European qualification) between Iceland and Turkey. It was an ordinary press conference except for the last question. Are the Turkish team afraid of the Volcano?
– We are here whatever happens. In the worst case scenario, we could depart the seaway from Iceland. But I´m sure that the Icelandic hosts will help their guests in that case, said Turkeys football coach Fatih Terim.

traning3

Pressuppbåd                                   Turkisk media dominerade press-salen.

Pregame Iceland-Turkey

Turkiettraning1 turkietlagbild1 traningbolliluft     islanduppladdning1

Steget ut

”It’s a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no telling where you might be swept off to”, för att citera Bilbo Bagger (Ja, jag är en Tolkien-nörd).

Att ta steget utan att veta vad som väntar dig kan vara läskigt men också härligt. För en månad sen tog jag beslutet att flytta till Island. Då hade jag varken gjort klart med jobb eller bostad. Men som islänningarna säger: ”Þetta reddast”, det fixar sig.

Och det har det ju gjort. Bostad hittade jag relativt snabbt genom att sätta upp lappar överallt i Reykjavik. Jobb (servitör på ett hotell) fixade jag också. Så fort jag hittade en stabil vardag kunde jag börja reflektera över min nya vardag här i Reykjavik.

Mina intryck så här långt:

  • Reykjavik är en skön stad. Som en stor småstad med ett nattliv och ett kulturellt utbud som en storstad. 
  •  Naturen finns alltid runt knuten – stan ligger insprängd mellan havet och bergen.
  •  Jag måste skaffa bil, eller först och främst körkort (tyvärr är jag också en av dessa körkortslösa Stockholmare). Tills vidare får jag nöja mig med en cykel. Kollektivtrafiken är inte så dålig som dess rykte, men helg-och kvällstrafiken är på en småstadsnivå.

Har jag kommit in i vardagen?

Nej, vilket ändå är skönt. Just nu är, känslan av att man inte vet vad som händer är härlig. Känslan av att allt är möjligt är ännu härligare, så jag håller mig kvar vid den tills vidare!

Se upp för avståndet mellan bar och plattform

På tal om att ta steget. Jag har redan lyckats med konststycket att stuka foten två gånger i Reykjavik. Båda gångerna när jag skulle gå ut på gatan efter några öl. (Den ena gången efter lite för många öl, den andra gången kan jag tyvärr bara skylla på min egen ouppmärksamhet och de höga trappstegen.) Till alla läsare kommer jag med två uppmaningar! Våga ta steget ut i det okända, men se upp för trappstegen ut från Reykjaviks barer.

The step into the unknown

”It’s a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no telling where you might be swept off to”, Bilbo Baggins (Yes, I am a Tolkien-nerd).

To take the step into the unknown can be scary but also wonderful.

To take the step without knowing what to expect can be scary but also exciting. A month ago, I took the decision to move to Iceland. I had, at that time, no job or no place to live.  But as the Icelanders say, ”Þetta reddast”, everything will be alright.

And yes things are going quite good. I have found a room (by putting up signs everywhere in Reykjavik) and I also managed to get a job. Now, when life is a little bit more stabile, I can begin to reflect on my new everyday life in Reykjavik:

My impressions so far:

  •  Reykjavik is a cool city. It´s like a great small-town with a nightlife and cultural scene worthy a big town.
  •  Nature is always around the corner. The town is situated between the sea and the mountains.
  •  I have to get a car, or first a drivers license. But getting a big would be a start. Public transport is not as bad as its reputation, but weekend and evening traffic is at a small-town level.

Have I settled down?

No, which is nice. At the moment,  I love the feeling of not knowing what is going to happen. That everything is possible is even nicer, so I will stick on with that for a while.

Mind the Gap

Speaking of taking the plunge. I have already twisted my foot twice in Reykjavik. Both times when I walked out on the street after some beers (One night I had too many beers, the second time, unfortunately, I can only blame my own clumsiness and the high steps) 

To you, my dear readers I have two requests. Dare to take the step into the unknown, but beware of the steps out of Reykjavik´s bars.

Stukad fot

I stormens öga

Piskande regn och vind har Reykjavik bjudit på idag. Men det är inget emot hur det var under natten mot söndagen. Stormen (samma som bland annat drabbade Malmö), slog till under värsta tänkbara tid. Från midnatt och framåt, då ALLA drar ut för att festa. Vägen hem från klubben var kaosartad. Alla försökte ta en taxi, eller hitta någon efterfest. Till slut hittade jag en taxi efter många om och men…

… 

I dag (måndag) hade jag två stormiga telefonsamtal. Det förstnämnda var när jag skulle föra över pengar från min svenska bank till ett isländskt bankkonto. Självklart har bankreglerna ändras så det gick inte att sköta det via internet längre. För att aktivera internationella betalningar i nätbanken måste man knalla in på närmaste Swedbank-kontor, vilket för min del ligger en sisådär 2 000 kilometer bort. Det gick (efter lite extra tid och pengaslöseri) att sköta betalningen via telefonbanken. 

Bankgrejen var ändå som en storm i ett vattenglas jämfört med mitt samtal med Telenor. Här kommer en kronologisk lista, som byggde upp min frustration:

1. Innan jag åkte till Island förvissade jag mig om att det gick att låsa upp mobilen via internet.

2. Tydligen fungerar det inte för 1/10 – den lyckliga skara som jag tillhör.

3. Därför ringde jag Telenor i förra veckan för att få hjälp med detta ”ärende”.

4. Från och med idag fungerar inte mitt svenska simkort och mitt nya isländska ligger oanvänt sedan en vecka tillbaka. 

5. När jag ringde dem idag (utan att ha hört något från Telenor) hade de ”ingen aning” om hur långt tid det kan ta att låsa upp telefonen och kunde inte skynda på det hela. 

 Simma lugnt

Efter det symboliserades mitt humör av ett åskmoln med kraftiga blixtar. Vad göra?

Gå och simma såklart. Det fungerar alltid när vädret och humöret är dåligt. Dagens simbassäng blev Vesturbæjarlaug, en av de bästa i stan. Ny-utbyggd med flera nya ”heitar pottar” och med en avslappnad atmosfär. Efter det åt jag färsk lax hemma hos Mammas barndomskompis Magga. Efter det var mitt dåliga humör som bortblåst!

I´m too tired to translate all this text. Here is a short summary: The weather has been stormy. International money transfers are bad. Trying to lock up your phone is even worse. But taking a bath will always improve your mood.

Vesturbæjarlaug

Fisken är alltid färskare på andra sidan – Atlanten

Färsk fisk är riktigt gott. Att få tag på det till ett vettigt pris i Stockholm är inte det lättaste. Men på Island var det bara att knalla ner till den lokala fiskaffären. Där fick jag tag på färdigmarinerad Blálanga, Blålånga för 1 950 isländska kronor/kilot (116 kr). Inte jättebilligt men jättegott var det. Det lär bli fler besök hos fiskhandlar´n. Ölen då?
Det vart en Móri (red ale). Passade bra till fisken, men var ingen smaksensation direkt.

Fresh fish is something special, too get that for a decent price is not so easy in Stockholm. In Iceland, I just needed to go down to the local seafood store.

I caught some nice piece of Blue ling for 1 950 Icelandic Kronas. Not very cheap, but very good!I will probably visit that place more times. The beer? I drank Móri (red ale) which fitted well with the fish. But it was far from a taste-sensation.

Fisk_mori_