Beer

Isländsk helg i Stockholm

I mitt senaste inlägg skrev jag om vad jag saknade med Island. Ett sätt att lindra saknaden är att göra sin hemmaplan lite mer isländsk.

I helgen drack jag isländsk öl på Biljardpalatset vid Fridhemsplan. De serverar Skjálfti för dryga 70 spänn. Skjálfti är en habil, lättdrucken veteöl. Perfekt för mig som kan ha lite svårt för den öltypen. Av bartenderns ansiktsutrryck så är den ingen storsäljare, eller så kanske det var det isländska uttalet av ölen som ställde henne. Hennes kollega tog fram den ganska lätt iallafall.

Här kan du också dricka isländskt

Jag har för mig att Färgfabriken har haft Kaldi. Enligt Islandsbloggen säljer The Bishop Arms på Vasagatan Skjálfti och Lava.

Och den här biran kan du få tag på via bolaget. Bland annat funderar jag på att åka förbi systemet i Fruängen och köpa Bríó, heltklart en favorit i kategorin isländsk lager.

I lördags var jag på bio och  såg jag Fúsi, eller Virgin Mountain som den heter på engelska.

Recension

Småmörkt isländsk drama. Dystert väder, härliga karaktärer. Ljusnar upp mot slutet utan att det blir något Hollywood-slut. Med andra ord ganska lik många andra isländska filmer. Är du sugen på att se den? Tyvärr har Stockholms filmfestival tagit slut, men då den vann nordiska rådets pris så lär den dyka upp i biotablån snart. Helt klart sevärd! Betyg: 3,5/5

För att avsluta helgen hade det varit mysigt med en isländsk söndagsmiddag, lammstek kanske. Men så vart det inte den här gången, nästa söndag kanske…

Annonser

Steget ut

”It’s a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no telling where you might be swept off to”, för att citera Bilbo Bagger (Ja, jag är en Tolkien-nörd).

Att ta steget utan att veta vad som väntar dig kan vara läskigt men också härligt. För en månad sen tog jag beslutet att flytta till Island. Då hade jag varken gjort klart med jobb eller bostad. Men som islänningarna säger: ”Þetta reddast”, det fixar sig.

Och det har det ju gjort. Bostad hittade jag relativt snabbt genom att sätta upp lappar överallt i Reykjavik. Jobb (servitör på ett hotell) fixade jag också. Så fort jag hittade en stabil vardag kunde jag börja reflektera över min nya vardag här i Reykjavik.

Mina intryck så här långt:

  • Reykjavik är en skön stad. Som en stor småstad med ett nattliv och ett kulturellt utbud som en storstad. 
  •  Naturen finns alltid runt knuten – stan ligger insprängd mellan havet och bergen.
  •  Jag måste skaffa bil, eller först och främst körkort (tyvärr är jag också en av dessa körkortslösa Stockholmare). Tills vidare får jag nöja mig med en cykel. Kollektivtrafiken är inte så dålig som dess rykte, men helg-och kvällstrafiken är på en småstadsnivå.

Har jag kommit in i vardagen?

Nej, vilket ändå är skönt. Just nu är, känslan av att man inte vet vad som händer är härlig. Känslan av att allt är möjligt är ännu härligare, så jag håller mig kvar vid den tills vidare!

Se upp för avståndet mellan bar och plattform

På tal om att ta steget. Jag har redan lyckats med konststycket att stuka foten två gånger i Reykjavik. Båda gångerna när jag skulle gå ut på gatan efter några öl. (Den ena gången efter lite för många öl, den andra gången kan jag tyvärr bara skylla på min egen ouppmärksamhet och de höga trappstegen.) Till alla läsare kommer jag med två uppmaningar! Våga ta steget ut i det okända, men se upp för trappstegen ut från Reykjaviks barer.

The step into the unknown

”It’s a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no telling where you might be swept off to”, Bilbo Baggins (Yes, I am a Tolkien-nerd).

To take the step into the unknown can be scary but also wonderful.

To take the step without knowing what to expect can be scary but also exciting. A month ago, I took the decision to move to Iceland. I had, at that time, no job or no place to live.  But as the Icelanders say, ”Þetta reddast”, everything will be alright.

And yes things are going quite good. I have found a room (by putting up signs everywhere in Reykjavik) and I also managed to get a job. Now, when life is a little bit more stabile, I can begin to reflect on my new everyday life in Reykjavik:

My impressions so far:

  •  Reykjavik is a cool city. It´s like a great small-town with a nightlife and cultural scene worthy a big town.
  •  Nature is always around the corner. The town is situated between the sea and the mountains.
  •  I have to get a car, or first a drivers license. But getting a big would be a start. Public transport is not as bad as its reputation, but weekend and evening traffic is at a small-town level.

Have I settled down?

No, which is nice. At the moment,  I love the feeling of not knowing what is going to happen. That everything is possible is even nicer, so I will stick on with that for a while.

Mind the Gap

Speaking of taking the plunge. I have already twisted my foot twice in Reykjavik. Both times when I walked out on the street after some beers (One night I had too many beers, the second time, unfortunately, I can only blame my own clumsiness and the high steps) 

To you, my dear readers I have two requests. Dare to take the step into the unknown, but beware of the steps out of Reykjavik´s bars.

Stukad fot

Fisken är alltid färskare på andra sidan – Atlanten

Färsk fisk är riktigt gott. Att få tag på det till ett vettigt pris i Stockholm är inte det lättaste. Men på Island var det bara att knalla ner till den lokala fiskaffären. Där fick jag tag på färdigmarinerad Blálanga, Blålånga för 1 950 isländska kronor/kilot (116 kr). Inte jättebilligt men jättegott var det. Det lär bli fler besök hos fiskhandlar´n. Ölen då?
Det vart en Móri (red ale). Passade bra till fisken, men var ingen smaksensation direkt.

Fresh fish is something special, too get that for a decent price is not so easy in Stockholm. In Iceland, I just needed to go down to the local seafood store.

I caught some nice piece of Blue ling for 1 950 Icelandic Kronas. Not very cheap, but very good!I will probably visit that place more times. The beer? I drank Móri (red ale) which fitted well with the fish. But it was far from a taste-sensation.

Fisk_mori_

Premiär/Premiere

Hej alla släktingar, vänner, turister och övriga som är nyfikna på Island. Sedan en vecka tillbaka är jag bosatt på Island igen. Den här bloggen kommer att handla om min vardag på Island: träning/sport, öl/mat, nattliv, samt nyheter/analyser kring det som sker på Island.

In this blog I will write about my daily life in Iceland: training/sports, beer/food, nightlife, and news/analyses regarding Iceland.