Reykjavik

Vad saknar jag med Reykjavik?

Sedan ett par månader är Reykjavik utbytt mot Stockholm. Och nu, ett drygt år efter att jag flyttade till världens nordligaste huvudstad är det dags att bli nostalgisk.

10 saker jag saknar med Reykjavik

  1. Esjan. Överallt i stan skymtar detta magnifika berg i bakgrunden. Obegripligt nog har jag aldrig varit uppe på toppen…
  2. Hamnen. Det är bara att erkänna, jag är en sucker för hamnar. Kanske är det där gamla sjömansromantiska eller så är det kanske bara lukten utav fisk och hav. Tyvärr har turismen (liksom i hela 101-området) spridit ut sig för mycket. Men än så länge finns det i alla fall kvar fiskebåtar. Men inget ont som inte för något gott med sig – det finns ett par trevliga restauranger i de gamla kvarteren och riktigt bra glass (Valdís) går också att få tag på.
  3. Utelivet. De flesta ställena har öppet till 05 och du behöver inte betala någon dyr entrépeng (ibland kan det vara någon spelning såklart) eller stå med på någon hipp lista. Generellt sett så är vakterna trevligare. Dessutom ligger allt inom promenadavstånd. Nej som stockholmare saknar man att gå ut i Reykjavik! Enda som saknas är väl ett riktigt stort dansställe eller en utomhusklubb, men det är ju inte så lätt att ordna direkt.
  4. Badkulturen. Varenda liten by har en sundlaug, i Reykjavik finns det många. Att kunna bada året runt utomhus är livskvalitet och gjorde så att jag tog mig igenom den förra vintern. Mitt stammisbad i Reykjavik är Vesturbæjarlaug
  5. Bokcaféer. Mál og menning, Eymundsson och IÐA är tre bra bokaffärer med trevliga caféer och generösa öppettider. Oftast hamnade jag på Súfistinn (högst upp i Mál og menning). Finns såklart massvis med fik i Stockholm, men inte så många som är kvällsöppna (särskilt inte sådana som är inhysta i en bokhandel). Vet ni om något bra ställe så får ni gärna tipsa mig!
  6. Glass-kulturen. Islänningarna älskar sin ísbúð och högkvalitativ glass går att få på många ställen. Själv gillar jag Valdís och Ísbúðin Laugalæk.
  7. Korven. Är det någonting som islänningarna älskar mer än glass så är det eina med öllu. Då får du en lammbaserad korv  med ketchup, senap, remoulad, hackad- och stekt lök. Bästa stället? Bæjarins Beztu Pylsur såklart.
  8. Graffitin. Ingen nolltolerans där inte. Många snygga målningar runtom i stan.
  9. Fisken. Färsk fisk av god kvalitet går att få på de flesta restaurangerna och ett par renodlade fiskaffärer finns fortfarande kvar! Dock så kunde det varit billigare.
  10. Vädret. Du kan gå ut genom dörren och solen skiner. Fem minuter senare är det snöstorm. Naturens krafter gör sig påtagliga på ett annat sätt än i Sverige.

Det här saknar jag inte

  1. Vädret. Men självklart tröttnar man på blåsten och mörkret också…
  2. Bilstaden. Ska du storhandla mat eller kläder, måste du nästan sätta dig i bilen och ta dig utanför centrum. Kollektivtrafiken är inget att hurra för heller.
  3. Mat som blev över från slakten. Fårtestiklar, mosad fårhjärna och surhaj. Inget man får en matorgasm av direkt.
  4. Turistaffärerna och hotellen. Visst är det bra för ekonomin. Men hur många butiker som säljer lunnefåglar och andra souvenirer tillverkade i Asien behövs det egentligen. Och måste det verkligen vara ett hotell eller bed and breakfast i varje kvarter i citykärnan?

Svensk kebab är bättre än isländsk


Island är ett snabbmats-mecka. Hamburgerställen, Subway och Serrano med mera finns överallt. Kebabhak kryllar det inte av, men det finns ändå ett par stycken i Reykjavik. Som den kebabälskare jag är så kände jag mig tvungen att testa dem.

Tyvärr håller kebaben inte i samma klass som i Sverige, kanske för att den är annorlunda? Jag har gått igenom de viktigaste beståndsdelarna i en god måltid: Köttet, såsen och tillbehören (pommes frites/ris/bulgur/bröd). Priset har såklart också en betydelse.

Köttet

Kebabkött i tunna strimlor är sällsynt på Island. Tror endast att jag sett det på ett ställe. Lamm och kyckling är standard, nötkött är ganska ovanligt. Köttet håller hög kvalitet på Island – både kyckling och lammköttet är lika bra som i Sverige. Däremot saknar jag lite att inte få kebab i tunna strimlor, ifall köttet inte är jättebra så blir det lätt lite segt. Utfall: Knapp seger till Sverige (tack vare strimlorna).

Såsen

Röd sås, eller kebabsås får man på de flesta haken på Island. På ett av ställena var det mer någon smaklös salsa. Vitsås (vitlök/yoghurt) är ungefär samma. Dock fick jag inget extra trots att jag betalade cirka 90 svenska kronor. För det får man allt som oftast lite aioli som grädde på moset. Utfall: Skillnaden är inte jättestor, men Sverige vinner på poäng (ingen aioli och lite för svag röd sås på Island). Dessutom finns det ingen typisk kebabsås heller.

Tillbehören

På Island kan man sin pommes, de är minst lika bra som de svenska. Även brödet och salladen är lika bra. Utfall: oavgjort.

Priset

En standardkebab i bröd kostar runt 1200 isländska kronor, ca 65 svenska. En motsvarande tallrik, med läsk går på 1500-1900, vilket blir ca 75-100 kronor. Samma prisklass som en fin-kebab  i Stockholm och bra mycket dyrare än i Malmö.

Slutresultat: Svensk kebab är billigare och har lite bättre sås/kött. Tillbehören är likvärdiga.

Kebabställen jag testat i Reykjavik:

Kebab Grill (lækjargata 10): Ganska bra kött och fina pommes. Ingen röd sås dock. Trots det tar de hem förstaplatsen i mitt test. Betyg 7/10

Ali Baba (Veltusund):  Inget riktigt kebabhak. Har mest en annan typ av turkisk/syrisk mat. Testade en tallrik med kyckling och ris. Bra ris och kött. Torftig sallad. 6/10

Habibi (Hafnarstræti 18): Hittade ingen riktig Kebabtallrik eller kebab i pitabröd. Men de har stabila kebabrullar. Minus för deprimerande lokaler. 5/10

Kebab Húsið (Austurstræti 3): Har kebab, hamburgare och pizza , vilket aldrig är ett bra tecken. Är lite för turistiskt. Men plus för mycket sås. 5/10

Listan uppdateras varefter jag besöker fler ställen (vet dock inte om så jättemånga fler). Håller ni inte med mig? Vet ni om något ställe jag missat? Hör gärna av er i så fall!

… Till er svenska läsare kan jag passa på att tipsa om två kebabställen i Stockholm: Palmyra Kebab i Årsta, gigantiska portioner och med sås/salladsbuffé. Tyvärr är även priset lite väl tilltaget. Anatolia, vid Hornstull är ett nyöppnat turkiskt ställe. Härlig stämning, bra kött (lite tjockare) och många andra bra rätter (till exempel deras lamm). Stockholm har annars ett dåligt rykte bland kebabälskare. Jag som bland annat ätit kebab i Malmö, Karlstad och Örebro tycker att det är lite oförtjänt. I Stockholm finns ganska många halvdåliga ställen, men många som är helt okej. Och är du beredd att ta tunnelbanan några stationer bort så hittar du guldkornen.

För matälskarna så kommer det fler tester så småningom. Hamburgertestet lär dock dröja – det finns alldeles för många hamburgerställen i Reykjavik.

Dagarna efter

Baksmällan sitter i. Inte sedan födelsedagsfirandet (jag fyllde 26) i lördags, utan sedan valet i söndags. Att Sverigedemokraterna fick hela 13 procent är ofattbart för mig och kom som en chock. Jag kan inte tro att en sådan stor del av svenskarna är rasister. Jag vet att en del röstade på SD för att de tappat tron på de andra partierna och är missnöjda med integrationspolitiken (jag tror inte att alla som röstade på SD hatar invandrare). Men har du röstat på SD så har du gett en röst till ett parti som har nazistiska rötter och politiker som skriver hatinlägg om muslimer på diverse sajter. Förhoppningsvis kan vi andra ta debatten mot SD, samtidigt som vi fortsätter att visa att vi är mot rasism.

Valvakan i Nordens Hus? Den bevakade jag via Twitter: nedan kommer ett urval av inläggen:

 

Oktoberfest och Páll Óskar

Födelsedagen då? På dagen gick jag och simmade i solskenet. På lördagskvällen vart det middag och karaoke (hemma hos mig (med ”familjen” aka rumskompisarna) –sedan utgång. Precis som i många andra städer har Reykjavik sin egen version av Oktoberfest. Reykjaviks Oktoberfest påminde inte särskilt mycket om Münchens. Men två stora tält, billig öl och uppträdande av Páll Óskar (Islands populäraste artist, europopkung och gay-förebild) bjöds festdeltagarna på. Jag har endast varit på en Oktoberfest tidigare (i Älvsjö). Den påminde om ett företags after-work på en finlandsfärja. Det här var mer som en stor studentfest. Visserligen med mycket fylla – men med klart bättre stämning än i Älvsjö för två-tre år sedan…

Summary in English

I’m still hangover. Not since my birthday celebration (13th of September). But since the Swedish election. It’s unbelievable that a populist right-wing party, The Sweden Democrats, got almost 13 percent.

I celebrated my birthday with a nice lamb-dinner and an Icelandic version of Oktoberfest.

Kennie och Emma under valvakan...

Kennie och Emma under valvakan…

buffé1

Nordens hus i Reykjavik.

Nordens hus i Reykjavik.

Valbevakning

Steget ut

”It’s a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no telling where you might be swept off to”, för att citera Bilbo Bagger (Ja, jag är en Tolkien-nörd).

Att ta steget utan att veta vad som väntar dig kan vara läskigt men också härligt. För en månad sen tog jag beslutet att flytta till Island. Då hade jag varken gjort klart med jobb eller bostad. Men som islänningarna säger: ”Þetta reddast”, det fixar sig.

Och det har det ju gjort. Bostad hittade jag relativt snabbt genom att sätta upp lappar överallt i Reykjavik. Jobb (servitör på ett hotell) fixade jag också. Så fort jag hittade en stabil vardag kunde jag börja reflektera över min nya vardag här i Reykjavik.

Mina intryck så här långt:

  • Reykjavik är en skön stad. Som en stor småstad med ett nattliv och ett kulturellt utbud som en storstad. 
  •  Naturen finns alltid runt knuten – stan ligger insprängd mellan havet och bergen.
  •  Jag måste skaffa bil, eller först och främst körkort (tyvärr är jag också en av dessa körkortslösa Stockholmare). Tills vidare får jag nöja mig med en cykel. Kollektivtrafiken är inte så dålig som dess rykte, men helg-och kvällstrafiken är på en småstadsnivå.

Har jag kommit in i vardagen?

Nej, vilket ändå är skönt. Just nu är, känslan av att man inte vet vad som händer är härlig. Känslan av att allt är möjligt är ännu härligare, så jag håller mig kvar vid den tills vidare!

Se upp för avståndet mellan bar och plattform

På tal om att ta steget. Jag har redan lyckats med konststycket att stuka foten två gånger i Reykjavik. Båda gångerna när jag skulle gå ut på gatan efter några öl. (Den ena gången efter lite för många öl, den andra gången kan jag tyvärr bara skylla på min egen ouppmärksamhet och de höga trappstegen.) Till alla läsare kommer jag med två uppmaningar! Våga ta steget ut i det okända, men se upp för trappstegen ut från Reykjaviks barer.

The step into the unknown

”It’s a dangerous business, going out your door. You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no telling where you might be swept off to”, Bilbo Baggins (Yes, I am a Tolkien-nerd).

To take the step into the unknown can be scary but also wonderful.

To take the step without knowing what to expect can be scary but also exciting. A month ago, I took the decision to move to Iceland. I had, at that time, no job or no place to live.  But as the Icelanders say, ”Þetta reddast”, everything will be alright.

And yes things are going quite good. I have found a room (by putting up signs everywhere in Reykjavik) and I also managed to get a job. Now, when life is a little bit more stabile, I can begin to reflect on my new everyday life in Reykjavik:

My impressions so far:

  •  Reykjavik is a cool city. It´s like a great small-town with a nightlife and cultural scene worthy a big town.
  •  Nature is always around the corner. The town is situated between the sea and the mountains.
  •  I have to get a car, or first a drivers license. But getting a big would be a start. Public transport is not as bad as its reputation, but weekend and evening traffic is at a small-town level.

Have I settled down?

No, which is nice. At the moment,  I love the feeling of not knowing what is going to happen. That everything is possible is even nicer, so I will stick on with that for a while.

Mind the Gap

Speaking of taking the plunge. I have already twisted my foot twice in Reykjavik. Both times when I walked out on the street after some beers (One night I had too many beers, the second time, unfortunately, I can only blame my own clumsiness and the high steps) 

To you, my dear readers I have two requests. Dare to take the step into the unknown, but beware of the steps out of Reykjavik´s bars.

Stukad fot

Premiär/Premiere

Hej alla släktingar, vänner, turister och övriga som är nyfikna på Island. Sedan en vecka tillbaka är jag bosatt på Island igen. Den här bloggen kommer att handla om min vardag på Island: träning/sport, öl/mat, nattliv, samt nyheter/analyser kring det som sker på Island.

In this blog I will write about my daily life in Iceland: training/sports, beer/food, nightlife, and news/analyses regarding Iceland.